Den gråa färgen, i kontrast till fyrverkerierna inom mig. Jag minns tidigare dagar, på flykt undan ögonen. Ligger i sängen, persiennerna är neddragna och jag myser bakom mina ogenomträngbara barriärer.
varje dag går jag förbi en vägg där det, med stora röda bokstäver, står skrivet ordet kärlek. Ett ord, det är inte mer än så. Det finns en känsla också, men den har egentligen inget med ordet att göra. Människan kräver kontroll, därför sätter vi ord på känslor och bygger klockor. för att fängsla tiden? kontrollera den, beskriva?
Det finns en gräns för hur mycket närhet jag kan ta. Hur pass social jag kan bli, och hur länge.
varje dag går jag förbi en vägg där det, med stora röda bokstäver, står skrivet ordet kärlek. Ett ord, det är inte mer än så. Det finns en känsla också, men den har egentligen inget med ordet att göra. Människan kräver kontroll, därför sätter vi ord på känslor och bygger klockor. för att fängsla tiden? kontrollera den, beskriva?
Det finns en gräns för hur mycket närhet jag kan ta. Hur pass social jag kan bli, och hur länge.
"Vi vaknar upp och vi ligger huller om buller bland kuddar och skönhetsmagasin, täcket är upp och ner och du skyller på mig. Jag svarar med min The grudge röst att jag tvivlar, att jag vill ha ett glas vatten men jag kan hämta det själv, du förbjuder och trippar avklätt iväg bort mot köket. Under tiden som jag hör hur du bryter is och vrider på kranar, städar jag bort alla bevis för aktiviteter som egentligen aldrig ägde rum. Städar bort, för rykten sprids bra utan inblandning av fakta eller ens den minsta uns av sanning. Det räcker med ett hårstrå på fel axel, sen går pratet. Jag har sällan brytt mig men rykten ,är vad som skrämmer dig mest. Snart kommer du tillbaka, jag dricker men vattnet skär i halsen, gör den ännu värre, men jag ler och säger tack. Tack,inte för vattnet, utan för din handling. Godhet är en sällsynt egenskap
Pizza och pepsi max, vi talar om förhållanden men glömmer kärleken. En nätt kram och ett farväl och sen åker luvan upp och jag tänder en cigarett. Spottar gulröda, tjocka loskor hela vägen hem. När jag går över bron passerar jag ordet kärlek som står skrivet på en husfasad på andra sidan strömmen och jag önskar mig längre ben som kan ta mig hem ännu snabbare. hem, till ensamheten."
Pizza och pepsi max, vi talar om förhållanden men glömmer kärleken. En nätt kram och ett farväl och sen åker luvan upp och jag tänder en cigarett. Spottar gulröda, tjocka loskor hela vägen hem. När jag går över bron passerar jag ordet kärlek som står skrivet på en husfasad på andra sidan strömmen och jag önskar mig längre ben som kan ta mig hem ännu snabbare. hem, till ensamheten."
Hur pass social? Får verkligen öva mig på att uttrycka mig bättre. Men jag ska försöka förklara.
När jag ligger här, under mitt tunga täcke... Jag ska försöka förklara. Då jag en längre tid, fyra-fem timmar ungefär, varit ensam och instängd i mörker och musik, då saknar jag. Då längtar jag, efter känslan bakom ordet där på husfasaden. Indragen i dagdrömmar, ser jag hur allt skulle varit, då minnet bleknat och gömt hur det egentligen alltid blir. En mysig frukost, på ett kaffe där hårstrån inte ligger fel, där näsor inte kliar och läppar känns härligt fuktiga. Nyduschade, som du men långtifrån jag. Samtal, röster som inte rosslar, meningar som inte bryts av för att stämband inte håller. Vibrationer åt bara helvete, utåt, tankar som studsar fram och tillbaka mellan oss. Dagdrömmar, som glömt hur det egentligen alltid blir.
Tvärtom, allså.
Jag ska försöka förklara. Strax innan jag flyttade till Norrköping så passade jag på att tatuera mig. Det gjorde inte så ont som jag trott, smärtan kom snarare efteråt. Men Kim, som tatueraren heter, sa till mig att första tatueringen inte gör lika ont som den andra. Första gången tror du att det ska göra fruktansvärt ont, det är vad alla har sagt, så du förbereder dig på det värsta. Andra gången, ja då vet du hur ont det gör, och därför gör det ondare. Till Jul har jag tänkt börja på älskarinnorna som ska sitta runt min klocka. Ett ansikte i taget, jag söker någon nu som kan rita dem åt mig efter beskrivning.
Nu glömde jag bort liknelsen. Det hade nåt att göra med att du förväntar dig, men det blir aldrig lika starka känslor. Eller, och när du vet hur det kommer bli, blir du bara besviken över resultatet. Är ni med på vad jag menar? själv har jag ingen koll alls.
Strax innan jag nådde fram till porten såg jag det första bladet falla. Snart ligger lövhögarna tätt i Norrköping, hösten är här och du är väntad med ditt mörker, efterlängtad är din behagliga kyla som gör Varm Oboy och Mariekex med smör till något mysigt, romantiskt. Nästa vecka kommer mina gardiner, jag är förberedd på det värsta.
Jag vill ha en mysig höst. Jag vill ha en mysig vinter. Jag vill att det ska finnas kontrast i kyla, slask och mörker. Jag vill ha samtal, jag vill ha närhet, städad närhet. Jag vill inte bara ha en jävligt bra fylla varje helg, ett gäng one-nights som rymmer när jag kommer in med en bricka varm chocklad, jag vill ha musik på min stereo och någon på mitt golv som lyssnar. Avstängda datorer, borttappade mobiler, tända ljus och utspillt vin i strupen. Jag vill ha dig som bryr dig, som inte bara driver med strömmen. Jag vill ha dig som Vågar låta tystnaden härska, om så bara för minuter eller timmar. Du, som inte känner vid rastlösheten. Det är ett främmande ord för oss , hösten -08.
Jag vill ha jag vill ha jag vill ha, ett upprepande tema här? Kanske. Men egentligen finns det bara en sak jag vill ha, jag vill att den här befängda dagdrömmen ska bli verklighet, att det ska göra lika ont som man förväntar sig, att det ska göra ännu ondare nästa gång. Det ska svida, jag ska bita i järn för att hålla igen ett skrik.
Vad jag ville ha sagt var det att, jag vill ha det sociala nätverket, vänner att prata med och röra vid. Men jag vill också ha min ensamhet, där lycka dansar valls med sin oanständiga syster
När jag ligger här, under mitt tunga täcke... Jag ska försöka förklara. Då jag en längre tid, fyra-fem timmar ungefär, varit ensam och instängd i mörker och musik, då saknar jag. Då längtar jag, efter känslan bakom ordet där på husfasaden. Indragen i dagdrömmar, ser jag hur allt skulle varit, då minnet bleknat och gömt hur det egentligen alltid blir. En mysig frukost, på ett kaffe där hårstrån inte ligger fel, där näsor inte kliar och läppar känns härligt fuktiga. Nyduschade, som du men långtifrån jag. Samtal, röster som inte rosslar, meningar som inte bryts av för att stämband inte håller. Vibrationer åt bara helvete, utåt, tankar som studsar fram och tillbaka mellan oss. Dagdrömmar, som glömt hur det egentligen alltid blir.
Tvärtom, allså.
Jag ska försöka förklara. Strax innan jag flyttade till Norrköping så passade jag på att tatuera mig. Det gjorde inte så ont som jag trott, smärtan kom snarare efteråt. Men Kim, som tatueraren heter, sa till mig att första tatueringen inte gör lika ont som den andra. Första gången tror du att det ska göra fruktansvärt ont, det är vad alla har sagt, så du förbereder dig på det värsta. Andra gången, ja då vet du hur ont det gör, och därför gör det ondare. Till Jul har jag tänkt börja på älskarinnorna som ska sitta runt min klocka. Ett ansikte i taget, jag söker någon nu som kan rita dem åt mig efter beskrivning.
Nu glömde jag bort liknelsen. Det hade nåt att göra med att du förväntar dig, men det blir aldrig lika starka känslor. Eller, och när du vet hur det kommer bli, blir du bara besviken över resultatet. Är ni med på vad jag menar? själv har jag ingen koll alls.
Strax innan jag nådde fram till porten såg jag det första bladet falla. Snart ligger lövhögarna tätt i Norrköping, hösten är här och du är väntad med ditt mörker, efterlängtad är din behagliga kyla som gör Varm Oboy och Mariekex med smör till något mysigt, romantiskt. Nästa vecka kommer mina gardiner, jag är förberedd på det värsta.
Jag vill ha en mysig höst. Jag vill ha en mysig vinter. Jag vill att det ska finnas kontrast i kyla, slask och mörker. Jag vill ha samtal, jag vill ha närhet, städad närhet. Jag vill inte bara ha en jävligt bra fylla varje helg, ett gäng one-nights som rymmer när jag kommer in med en bricka varm chocklad, jag vill ha musik på min stereo och någon på mitt golv som lyssnar. Avstängda datorer, borttappade mobiler, tända ljus och utspillt vin i strupen. Jag vill ha dig som bryr dig, som inte bara driver med strömmen. Jag vill ha dig som Vågar låta tystnaden härska, om så bara för minuter eller timmar. Du, som inte känner vid rastlösheten. Det är ett främmande ord för oss , hösten -08.
Jag vill ha jag vill ha jag vill ha, ett upprepande tema här? Kanske. Men egentligen finns det bara en sak jag vill ha, jag vill att den här befängda dagdrömmen ska bli verklighet, att det ska göra lika ont som man förväntar sig, att det ska göra ännu ondare nästa gång. Det ska svida, jag ska bita i järn för att hålla igen ett skrik.
Vad jag ville ha sagt var det att, jag vill ha det sociala nätverket, vänner att prata med och röra vid. Men jag vill också ha min ensamhet, där lycka dansar valls med sin oanständiga syster
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar