En natt för champions

Kom precis hem efter en lyckad Tekken 5 turnering, av 80 matcher slutade jag på fyrtio segrar vilket är hälften precis, så därför måste jag ställa mig frågan; varför fick jag inte med bruden hem?

*ler*

Ny natt, det har varit mycket festande och ganska så mycket pluggande föregående vecka så jag har inte haft tid att skriva. Kyssen jag talade så vilt och brett om blev visserligen av, men den var vulgär och inte alls rätt riktad. Två kyssar i Norrköping och jag börjar tro att de använder sig av en annan teknik här. En brutal, gapa-stort-och-pressa-hårt teknik som inte alls känns familjär för mig. Ligger felet hos mig, är jag gammalmodig, är "nätt-nafsande-och-försiktigt-trevande" för att sen gå över till "hårt-pressande-och-kvävande" helt ur modet? Jaja, två veckor av tre år och jag hoppas att tiden ger oss en chans till förbättring. Göra om och göra rätt.
Vår föreläsare idag sa att det bästa vi kunde göra var att misslyckas totalt med våra projekt. Universitetet är till för att misslyckas(?), vi måste komma ihåg att här är ingenting på riktigt. lyckas vi första gången har vi inte lärt oss någonting. Däremot kan ett misslyckande efter utbildningen leda till katastrofala följder, tanken är då att vi nu ska lära oss se när vi gjor felberäkningar i budget osv.

Härom natten hade jag en mardröm. I drömmen såg jag en vision av min mamma. Hon gick med tårar i ögonen och jag förstod att någonting var fel, så jag sa upp mitt rum i här i Norrköping och teleporterade mig hem till gården. först trodde jag att någon hade dött men det visade sig att min styvfar blivit så pass sjuk att han inte fick lov att anstränga sig för då skulle han dö. För er som inte känner mig kan jag berätta att min styvfar aldrig kan sitta stilla. Han är över sextio nu men han måste hela tiden pyssla med saker, gärna kroppsarbete. Som att snickra, klippa gräset, köra med röjsågen, stapla ved, flytta tunga saker fram och tillbaka etc etc. Nu var han tvungen att ligga stilla, han fick inte ens titta på tv då också det räknades som en överansträngning. Jag fick se honom en gång i drömmen, han låg på en brits och var helt röd under ögonen. Ingen glädje fanns kvar i honom, och han dog senare av brist på livslust.

Jag har tänkt lite på vad drömmen kan handla om. När jag först vaknade var jag livrädd att någonting hänt honom, men jag hade tappat min mobil i gårkvällens diskoteksbrand på hugo(Det var egentligen inte i branden jag tappade den, bakom liggande förövare råkade vara tequilla). Jag skyndade mig upp till stan och köpte mig marknades billigaste mobil bara för att ringa hem och se så att allt var bra.
Ha, i affären bad jag om den billigaste de hade, och expediten plockade då fram en mobil för 1500 kr. Jag tvekade något, såg mig runt om och fann en för 495. Expediten gapade stort och påpekade att den mobilen inte hade någon kamera. Jag sa att jag inte behövde någon.
"Men den har inte mp3 heller, eller radio"
"Jag behöver ingen mp3, eller radio."
"Men du kan inte ta emot mms."
"Jag behöver inte ta emot mms."
Knäckt gick han in på lagret för att hämta mobilen jag valt, längst inne gömd under en papperskorg. När han kom ut var han helt vit i ansiktet, det visade sig att mobilens pris sänkts ytterligare femtio kronor, och jag såg på honom att han nog tänkte att det här var ju en mobil för småbarn. Men vad han inte visste är att jag är ett småbarn utklädd till halvvuxen man med stripig skäggväxt.
För övrigt mådde alla hemma bra.

Vad mer, jo... kärleken! Denna besynnerliga känsla som drabbar alla från de mest skäggiga och fåfängda cynikerna till, naturligtvis, de enfaldiga och naiva flickorna med oskulden kvar i innerfickan. Jag har råkat få den sist nämnda sorten på halsen, och jag som inte har några problem med att visa känslor då det handlar om att slå av huvudet på folk, kan verkligen inte krossa hennes hjärta. Hur kunde hon, så ren och orörd, gå och trampa snett framför mig? Jag är en bra människa, men jag är ingen BRA människa. Det är visserligen ingen, men hon som till och med väljer att hålla för öronen när vi andra snackar skit om olika människor i klassen, hur kan hon se något i den vagt gulnade själ som råkar vara min?
Helst vill jag se att det rinner ut i sanden, att hon tappar intresset och ser sig om efter något annat, någon som inte har så mycket skit under naglarna. Eller kanske det nätt och jämt går att ta sig igenom tre år, obemärkt likt en ninja i svart skrud kan jag smyga omvägar i cirklar tills hon glömmer mig. Kanske ska jag sluta låta som sjutton, men ja... vi får se vad som händer, morgondagen har ännu inte skett, kanske bestämmer sig Haleys komet för att vända och flyga tillbaka, och denna gången träffa. Eller i alla fall flyga förbi med så små marginaler att vi alla smälter, kanske får jag då uppleva världens sista kyss.

Nu håller det på att bli lite långt här kanske, jag tänkte skriva en diskussion om begrepp som sann och falsk konst, men det får bli nästa gång.

Godmorgon