en onsdagnatt på jakt efter värdighet.

Jag satt med flickan tre-dörrar ner och grabben i graven bredvid, tittade scrubs och försökte galant närma mig med handen, men kom aldrig längre än till andra soffkudden. zappade mellan kanaler, ideologier, fick ett samtal och perfymerade mig. Ut på gatan, fler än jag trodde men du var inte där och något skevt i mig var glad för det. Kanske för att om du varit där, hade det gjort ont att se att du inte hört av dig. Du hör inte av dig, på fredag drar jag till stockholm och är inkorgen tom på lördag så tar jag rälsen vidare till Uppsala. Redlock, har du tid för en fika? Jag har tappat ditt nummer, du kan väl ringa eller sms:a om du ser det här, om du fortfarande läser mig?

vidare till skeppet och jag seglade motströms hela kvällen. Planerade var sparsam, fem hundra kronor senare såg jag fortfarande ingen sol. ett par öl för mycket, ett mediokert Kareokeframträde och en rödhårig 45+ på halsen, ett misslyckat försök till en kyss och en blick som inte blev mer än bara en blick.
Satt en stund på trottoaren och skickade sms till... till den enda jag tror kan förstå, och jag vet inte varför jag fått den känslan men... alla andra känns så, fel? Hoppas du inte tog illa upp, hoppas du hade en mardröm och min signal räddade livet/vettet på dig. Hoppas du inte kommer fram på fredag och ber mig förklara, för jag kan nog inte. Ikväll gäller det, på fredag kommer jag bara hitta på. Mina känslor går inte återuppleva, varje kyss är världens första*ler*

Vägen hem och jag berättar saker jag inte borde berättat. Jag pratar skit om personer jag tycker om och jag avslöjar hemligheter jag ingått blodspakt för att försvara. Varför? För en chans att vara rolig, någon man skrattar med och inte åt?
Skratta bäst så länge du kan,
för skratta sist det gör du aldrig.
Jag avslutar med att försöka peppa R, och det slår mig att jag verkligen menar det jag säger. Så lite jag säger som jag faktiskt menar, så lite jag gör att när jag väl menar det så känner jag det, verkligen. I själen.
Lägger mig i sängen och plockar fram datorn, ser att ingen skrivit till mig på facebook sen sist och inga nya kommentarer på denna helvetes blogg som jag mer och mer känner är till min nackdel, folk fixar inte det här som jag kallar livet. Jag strävar inte efter att bli omtyckt, utan att bli förstod. Senast någon förstod mig, vände jag ryggen till av rädsla. tjattar med nån skatebrud från Borlänge, kör på som om jag var sjutton och ångrar mig efter sju mess. Byter till hårdporr och ser när Missy Monroe blir utnyttjad för en hundra dollar, fem dollar extra om hon tar den i halsen. Världen är är sjuk, dess virus heter lust och vi är dess symptom.
Jag avslutar nu, balkongen i boxer nästa. godnatt du tysta.