Sliten, mest i halsen men också armarna hänger likt tunga påminnelser om att det kanske är dags att börja ta det lite lugnt. Ett råd till er alla, om ni bestämmer er för att ta bussen kl 01 så ta bussen kl 01 och inte den en timme senare. Mycket kan hända på en timme, och det kan till och med sluta som så att du missar också bussen vid kl 02, att du helt på måfå - men med klara motiv - hoppar in i en taxi, diskuterar svensk hip hops utveckling under 2000-talet och halsar jägershots som du inte ens tycker är gott. Men men, du fick en politisk vän som gillade dina reformer, iofs valde han att ta fönstervägen in och ut, och när jag skar honom så blödde han blått.
Det första jag såg när jag vaknade i morse var min sista skrynkliga tjuga( jag gick inte så långt att jag tog till kortet igår, men 380 kr var som utvisade ur min plånbok) intill en använd tampong, och jag började med hopplöshet att tänka över mitt liv. Var gårdagen nödvändig, fick jag ett behov tillfredsställt eller var det ett rent rutinmässigt beteende från min sida? Något jag var tvungen att göra, kan jag inte säga nej till första bästa utvik? Inget illa menat, hon var ingen tragedi direkt, även om hon valde att använda tänderna när hon kysstes( vad är det för fel på brudarna här uppe?!), men jag måste ändå försöka finna en förståelse i mina handlingar.
Var jag kåt? Knappast, jag var full och jag fick för min inre blick visualisera en hentai-brud i skoluniform med uppblåsta tits för att få den att stå.
Var Jag på allvar intresserad? Jag fick på bussen se att jag skickat ett mess till rick om att jag ville ha henne, men motivet är fortfarande grumligt. Vad jag egentligen ville ha gick inte att få, hon är vacker och hon vet det och hon är tyvärr inte blind och jag har tyvärr inte tillräckligt med charm eller muskler för att lyckas få hennes uppmärksamhet. Ett leende i kvarten, men de delar hon nog ut på måfå. Jag ville också ha E, som faktiskt var min anledning till att jag steg upp i går morse. 09.56 övervägde jag fortfarande att strunta i föreläsningen, men så kom jag och tänka på leendet och två minuter senare tryckte jag upp dörren och vinglade bort till skolan.
Jag ville också ha en tjej som stod och hängde vid en pelare. Först trodde jag hon väntade å någon, men efter 45 minuters väntan så slog det mig att så kanske det inte låg till. Dock har jag, som tidigare nämnt, helt förlorat min förmåga till att ta kontakt, jag kan slänga blickar men inte slänga ur mig bra inledningsrepliker. När jag väl fått i mig rätt mängd alkohol så blev jag dock brädad av en dvärg, och resten är historia. Jag ville också ha tre dörrar bort, men hon hade gått ungefär samtidigt som jag anlände.
Det är mycket jag vill ha, men vad jag fick igår var inget långsiktigt mål, det var ett sammanträffande, en händelse ett typiskt kvart-i-ragg som tuggade sönder min läpp och blödde ner mitt kön, men för all del mina damer och herrar, jag klagar inte.
jag har också kommit på att jag nog inte gillar människor i stora samlingar, två-tre stycken som högst kanske. Blir det för många förvandlas en del till de stereotypiska idioterna. Killen som ska låta högst, han som tvunget måste ragga på samma brudar som någon annan(tävlingsinstinkt, se mig se mig se mig), hon som simmar runt på golvet trots att hon kan stå, han som högt skrålar med i alla sånger trots att han inte kan texten osv osv. Själv blir jag posern som står i hörnet på balkongen och röker, lyssnar till när grabbarna bryter arm och tjejerna tyvärr gör det samma. Vad hände med våra så väl utstuderade könsroller, var vi tvungen att beblanda oss med varandra, varför kan vi inte vara nöjda med dem vi var menat vara? Nu driver jag med dig.
Cigaretterna är slut med natten kommer bli kort för min del, jag vill helst bara sluta ögonen och försvinna bort i drömmarnas värld, där Niagamia väntar med drycken och Pricilla bäddar upp sängen.
Det första jag såg när jag vaknade i morse var min sista skrynkliga tjuga( jag gick inte så långt att jag tog till kortet igår, men 380 kr var som utvisade ur min plånbok) intill en använd tampong, och jag började med hopplöshet att tänka över mitt liv. Var gårdagen nödvändig, fick jag ett behov tillfredsställt eller var det ett rent rutinmässigt beteende från min sida? Något jag var tvungen att göra, kan jag inte säga nej till första bästa utvik? Inget illa menat, hon var ingen tragedi direkt, även om hon valde att använda tänderna när hon kysstes( vad är det för fel på brudarna här uppe?!), men jag måste ändå försöka finna en förståelse i mina handlingar.
Var jag kåt? Knappast, jag var full och jag fick för min inre blick visualisera en hentai-brud i skoluniform med uppblåsta tits för att få den att stå.
Var Jag på allvar intresserad? Jag fick på bussen se att jag skickat ett mess till rick om att jag ville ha henne, men motivet är fortfarande grumligt. Vad jag egentligen ville ha gick inte att få, hon är vacker och hon vet det och hon är tyvärr inte blind och jag har tyvärr inte tillräckligt med charm eller muskler för att lyckas få hennes uppmärksamhet. Ett leende i kvarten, men de delar hon nog ut på måfå. Jag ville också ha E, som faktiskt var min anledning till att jag steg upp i går morse. 09.56 övervägde jag fortfarande att strunta i föreläsningen, men så kom jag och tänka på leendet och två minuter senare tryckte jag upp dörren och vinglade bort till skolan.
Jag ville också ha en tjej som stod och hängde vid en pelare. Först trodde jag hon väntade å någon, men efter 45 minuters väntan så slog det mig att så kanske det inte låg till. Dock har jag, som tidigare nämnt, helt förlorat min förmåga till att ta kontakt, jag kan slänga blickar men inte slänga ur mig bra inledningsrepliker. När jag väl fått i mig rätt mängd alkohol så blev jag dock brädad av en dvärg, och resten är historia. Jag ville också ha tre dörrar bort, men hon hade gått ungefär samtidigt som jag anlände.
Det är mycket jag vill ha, men vad jag fick igår var inget långsiktigt mål, det var ett sammanträffande, en händelse ett typiskt kvart-i-ragg som tuggade sönder min läpp och blödde ner mitt kön, men för all del mina damer och herrar, jag klagar inte.
jag har också kommit på att jag nog inte gillar människor i stora samlingar, två-tre stycken som högst kanske. Blir det för många förvandlas en del till de stereotypiska idioterna. Killen som ska låta högst, han som tvunget måste ragga på samma brudar som någon annan(tävlingsinstinkt, se mig se mig se mig), hon som simmar runt på golvet trots att hon kan stå, han som högt skrålar med i alla sånger trots att han inte kan texten osv osv. Själv blir jag posern som står i hörnet på balkongen och röker, lyssnar till när grabbarna bryter arm och tjejerna tyvärr gör det samma. Vad hände med våra så väl utstuderade könsroller, var vi tvungen att beblanda oss med varandra, varför kan vi inte vara nöjda med dem vi var menat vara? Nu driver jag med dig.
Cigaretterna är slut med natten kommer bli kort för min del, jag vill helst bara sluta ögonen och försvinna bort i drömmarnas värld, där Niagamia väntar med drycken och Pricilla bäddar upp sängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar