Karlshamns natt

Och jag ger dig karlshamnsnatten, i alla ära den (inte) förtjänar.

Jag hade förväntningar, för höga som alltid, även om jag hade på känn att inget var som förut. Men att det var så... så, fel, fick mig att förstå varför jag trivs så mycket bättre överallt förutom där jag tog min första pub öl.

Karlshamn var sig likt inatt, fast samtidigt väldigt olikt.

Det var som en vilda western roman, utan en pianospelare och kangkang flickor. Sekunden efter jag köpt min första öl går killen bakom mig i backen. Han drar med sig två bord med tillhörande stolar, inklusive åtta glas och en persienn. Som den gentleman jag är så hjälper jag honom upp, bara för att få den misstänksamma "är-du-ute-efter-min-röv" blicken i retur. Tre killar till brakade genom flisor och glas, men ingen brydde sig nämvärt. Varför, egentligen, det händer hela tiden.

Jag stod i en dimma i hörnet av dansgolvet och såg ut över en flock taktlösa individer som rörde sig till samma dansgolvsrepetoar som alltid. Samma hits som spelades på matsalsdiscona i mellanstadiet, plus några nyinspelade hits i form av "botten anna"(ny och ny) och... nej, det var den. De hade det klassiska rockbreaket, där de lirade Poison, run to the hills och... vad hände med I love rock'n'roll? Nej, vi bryter för Per gessle. Dj:n återkommen stundvis med vitsiga kommentarer om hur "underbara ni varit ikväll", och vid tio i två kör vi en Gessle hit till. Några skriker rakt ut och kastar sig in i havet av krigare och madonnor(återkommer till det), och jag flyr ut genom dörren där jag försöker kräva mina pengar tillbaka utan vidare resultat. Jag undrar om Tjejen i kassan tycker det varit en kul kväll, och hon svarar "ja det tycker jag". Glad att få vara med, i alla fall på ett hörn.

Jag undrade vart alla tagit vägen, vad hade hänt med alla gamla legender som gjorde staden unik? I kön stod en skäggig fd. klasskamrat, stenad som ett as, i trappan sprang jag ihop med en tjockis som mobbades i högstadiet, och så självklart J. som alltid kommer vara där. Men vad hade hänt med mina kumpaner, lakejer, fd klasskompisar och misslyckade ragg(de är alla samma personer)?

Flyttat, förstås. Varför umgicks vi om vi egentligen inte delade ambitioner. Ta oss bort, gärna upp men det går även bra ner så länge det är bort. Kanske avskydde jag dem alla mer än mindre, men där inatt så saknade jag allihopa. På plats fanns bara personer jag fann irritation och en stor ironi över. Men sympati, förstås. jag tyckte också om det här, tror jag, för flera år sedan. Pojken från igår hånar min storstadsaroggans, och jag låter honom. Till och med instämmer, i vissa avseenden. Vart jag än flyttar, finns en del av mig kvar här hos dem.

S. påpekade att rödtoppen var kåtast i lokalen, och jag fick nog instämma. Runt trettio, fin som en klassiker, med en arm och ett par målade läppar runt vartenda raggarkung i sallongen.

Det här är en stad där filosoferna bör stanna hemma. Här går krigarna hem, de lite större och lite starkare och en aning korkade killarna(gärna med en dum uppsyn och ärr på knogen) har alla varsin barcadi indränkt tonåring under armen( med fingrarna lätt vilande under hennes uppkavlade kjolkant). Men de är vackra, flickorna, det har jag alltid tyckt. Visst rör det sig en och annan skugga genom lokalen, visst stinker de alla perfym och jc-mode, men de är vackra och jag undrar inte vad de ser hos sina tribletattuerade jättar.

Här, i den här re-relationen, händer det något. Här finns dramatik, här finns starka känslor varje helg. Här har du källan till hollywood, slagsmål otrohet och byrasism. Här är Johnny depp homosexuell och The Rock är en stjärna.

*ler*

Härifrån kommer jag. Le och dansa, för här finner jag inspiration till att skriva, leva och tystna.