hysch hysch... vi syns i morgon bitti

Casper hör dig, men bryr sig inte.

Jag behöver rensa skallen nu, ordentligt. Att bara lämna stan för en snobbigare reflektion och en krasch med ett förflutet jag helst vill glömma - vad trodde jag egentigen, att folk förändras? Folk kanske, inte idioter.

Jag är bara så jävla trött på allt, drama och hysch hysch och alla ska vara alla till lags och alla ska vara allas bundsförvant och inställsamheten är på en nivå jag inte trodde det var möjligt att nå upp till. Och vi är alla oskyldiga lamm när det kommer till vem som bar skulden för vad och vad som sagts och vad som gjorts för ingen har sagt och ingen har gjort för alla har bara suttit vid sidan om och betraktat ett skådespel helt utan roller. Ja just det ja, en roll finns där. Idioten, som yrar fram och tillbaka och kastas en hit och en dit i av de objektiva regisöråskådarnas infliksrepliker som egentligen aldrig sagts eller gjort för ingen säger något och ingen har gjort något. Så vad fan är det ni sysslar med?

Jag hör att det går ett rykte om mig nu, att jag har ihop det med någon i klassen. Det har visst florerat sen ett tag tillbaka har visst någon hört fast det sägs aldrig från vem för alla är varandra till lags in i döden. Varför känner ni inte igen såpoperan när ni ändå lever mitt i den? alla vet men ingen säger något. Redan från början gick det ett rykte om mig att jag var ett svin och behandlade alla efter svinets karakteristiska egenskaper. ryktet kom från säkra källor, någon kände mig sen förr och kände mig väl, men vi säger inte vem för vi är schyssta killar och tjejer och tjallar inte på våra vänner, bekanta; främlingar.

Det lilla dramat ni lever i äcklar mig, äcklar mig för jag befinner mig mitt i och blir väl en del av det mer eller mindre omedvetet.

Så ja, ryktesryttarna arbetar flitigt i vår lilla stad. Det är viktigt att veta och det är viktigt att veta allt och även om det inte är sant så är det ändå något ni vet och kunskap är väl makt antar jag. Makt, eller bara tidsfördriv. Något att prata om på rasterna, festerna, luncherna och bruncherna. Vi kastar ur oss det ena efter det andra efter vad vi har hört och visst kan man lita på alla man träffar för alla är ju pålitliga människor, människor vi litar på. Jag litar på dig, men jag litade också på henne, och jag litade väl sådär halvt blåögd på de flesta en gång i tiden. Sen blev det svårare, efter jag blev misshandlad vid 13 års ålder framför ögonen på alla dem jag trode var mina vänner. "men vi är deras vänner också, ville inte lägga oss i." Nej, man ska inte lägga sig i. slå lock för öronen när första revbenet knäcks, titta bort vid första droppe blod. bäst så, bäst att aldrig lägga sig i. Min morbror lärde migdagen efter att jag måste lära mig klara mig själv. Livets första regel, med tårarna i halsen och mormors chokladmjökl påväg ner.

Just det där, att aldrig lägga sig i, går att aplicera till det mesta. Det är därför vi alla är så objektiva, det är därför vi alla hör rykten, sprider rykten men gör det bakom orden "jag anförtror mig till dig", och vem det var som startade cirkeln får vi aldrig veta för alla är så inställsamma till varandra. "Jag berättar det här, men jag lägger mig inte i." Du blev en del av det här i samma minut som du öppnade munnen, det är aldrig tanken som räknas, det är handlingen. Jag ber inte om ursäkt för att jag klockan 01.30 på fyllan inte orkade bry mig om ryktets regler.

Jag skiter faktiskt i vad som är sant, svunnen tid och jag bryr mig faktiskt inte. Vad som däremot intresserar mig är vad som är sant, kan vi inte bara sitta ner alla som säger olika saker och säga det till varandra öga mot öga, istället för att leka skicka-vidare-leken i fyra år till? Jag är så jävla trött nu, på hela det här... tjafset, om folk bara kan sluta med sina små vardagsdramor och sluta hålla på sin redan sönderknullade oskulds hinna. Antigen tycker jag vi gör så här, att vi slutar upp och pratar om det helt och hållet, glöm vad ni hört och lyssna inte vidare. Eller så bara, berättar folk. öppet, utan hysch hysch...

Äsch... det är nog ingen som tar till sig det här ändå.