Sommarn ska komma att vara

Regnet började precis falla utanför, men jag befinner mig inte i nuet.

Gårdagkvällen var årets mest fantastiska kväll, det innehöll de där småsakerna jag skrev om i förra inlägget. Jag hade fått i mig två timmars sömn under lunchen och med den knappa energin fick jag dra på reservaggregatet. Efter opponeringen och de sista sura minerna i gropen, tog vi oss upp på gripentaket fem våningar ovanför stan och firade att vi inte behövde se varandra mer. Och vilken fest, en del scener var som tagna ur en bok och tro mig när jag säger att jag mer välbeskrivet och överromantiserat kommer texta ner den där stunden då vi i solnedgångens reflektion satt i en cirkel på fel sida staketet och lyssnade på Håkan, njöt av ölen och försommar värmen och lät den där sista ilskan omforma sig till ett leende. Jag ser förbi mitt sällskaps inslag av enfald då de dissade Olle Ljungström, men vill de med sina korta ben påstå att Håkan är det bästa som hänt svensk musik någonsin så låter jag dem hållas. Vissa människor är för bra för att sparkas ner från tak.
Alkohol och cigaretter, dans under stjärnorna och kyssar som varade hela vägen ner till sängkammaren. Då folk började slussa sig själva till Svea gav nog de flesta andra upp, däribland jag, och även om klockan med måtta bara närmat sig ett(01) så var jag mer än nöjd när jag tog hissen ner och kände hur kärleken bet sig fast i skinnet på mig.
Jag själ denna gårdag, och gör den till min egen.

Så var skolan slut och för första gången har jag inget sommarjobb. Den kommer kännas till hösten, då jag är van vid att alltid ha lite extra cash i fickan att sortera ut under sista halvåret. Men istället har jag mitt första sommarlov sen jag var arton, och jag ljuger inte då jag säger att jag saknat ändlösa mornar utan väckarklockans hatiska melodi. Inget jobb men det finns ändå saker jag har att syssla med. Skriva tex, åter igen tar jag mig an att lova skriva klart sanningen varar, åter igen ser jag skenet av ett misslyckande men kanske kommer jag efter veckor av tristess då alla andra jobbar och gatorna inte är lika vackra att traska upp och ner och parkerna inte lika angenäma att sova bort en dag i. Kanske, jag kanske lyckas jag ändå. annars väntar gitarren på att bli upphämtad, nya texter på att skrivas, kyssar på att bli till och lekar på att vara över. som strax innan en homerun, pekar jag mot skyn och siktar mot solen. Jag har på känn att detta ändå kan bli en bra sommar.