tunga nätter

Idag är varje steg en enorm ansträngning att ta. Och all musik känns enformig ja varje ton känns platt. alla rader är skrivna för någon annan, de få jag faktiskt känner igen mig själv i föraktar jag. Lyssnar på Johan i mobilen, men jag hör inte vad han sjunger.

Vad jag allra mest blir spyfärdig av är mina egna ord. Mår inte bra, det var ingen lättnad att släppa din hand, det var som att greppa tag i en hantel alldeles för tung för min sköra handled. Söndag-måndag natt är lika vidrig som måndag-tisdag brukar vara, och den har jag ännu inte upplevt.

Min syster var tröstande, men min mor var ärlig. Hård i orden, skarp i sina liknelser och jag avskyr att hon känner mig så bra. Samtidigt är jag tacksam, för utan hennes järnfamn hade jag inte orkat. Och hon var sådär rak och lögnbefriad som jag alltid talar vida brett om att jag själv är, men just nu mest vill vara. "så jädra löjligt", orden får en annan innebörd då de slipper ur min moders mun.

Två möten på raken nu, dubbelbokad och oförberedd. Glömde alla anteckningar hemma, för förlita mig på mitt minne. Eller gör jag som jag brukar, finner nya mer dagsaktuella åsikter. Fast jag vet inte om jag orkar, vill bara lämna stan ikväll.

Jag lovar
det blir bättre än dag

när höstlöven dansat sig bort
och en nynalkad vår lagt världen för sina fötter
och dina känslor springer flera varv genom staden
och letar och söker sig bortåt fast inåt och
horisonten inte känns så förbaskat oändlig
och fötterna har grävts sig neråt i jorden
och vingarna slutat flaxa förgäves
så blir det bättre då
jag lovar dig det kommer bli bättre än idag

och låt dina händer få falla från kinden
och lämna dina skor slängda i hallen
och håll inte på med att känna efter för det värsta
och släpp inte in några skuggor i rummet
låt persiennerna rulla upp.
Det blir bättre då, bättre än såhär
när fågelkvitter ersätts med buller från staden
har du äntligen somnat i rättan tid
o fyll inte upp dina glas i din ensamhet
och rök inte bort fler minuter för dig själv
du har bara detta det finns inget efter
så slå dig fri från lögner och misstankar
jämför dig inte med solen på himlen
blekna inte under månen om natten
kyss dina kära och smek din fiende med kinden
och låt tystnaden vara
den kan inte försvara sig själv
Det blir bättre sen, bättre än idag

jag lovar det blir bättre
när filmerna slutat att gå och känslorna svalnat
och alla vägar leder åt samma håll
ditt håll
Och försök inte se det du blundat för
och ge inga namn åt den hand du vägrar ta i
och skyll inte ifrån dig skyll på dig och
våga stå för dina ord
Men ge inte efter för fler efterfester
gå hem när benen ännu vill bära
sin sista anledning att fortsätta framåt
gör du det lovar jag att det blir bättre sen,

Jag hör hur du viskar, jag hör hur du ber
för tusen dagar till eller fler.
Och lovar dig vännen, imorgon eller dagen efter det