2009-11-27

bittert bränt barn

one moment in time står för dörrarna, jag sitter strax innanför dem och kräver dig på pengar. Jag har inget med eventet att göra i övrigt, men jag tyckte det kunde vara på tiden att jag jobbade lite idieellt som på den gamla goda kartagotiden.

Fast var den så gammal och god egentligen?
När jag tänker tillbaka, utan att idylisera(?) vad som hände innan och utanför de smutsgula väggarna, var det många kvällar då jag bara drev omkring från den ena skaran till den andra. Bekant med alla, vän med få. sitta ner och bara snacka skit är en egenskap jag har svårt att behärska. Jag blir så lätt rastlös, lätt irriterad och lätt nervös. Vad ska jag säga, vad ska jag göra? Hur ska händerna hållas, hur fort ska ölen drickas upp? Ska jag krascha en soffa, dansa framför scenen eller ragga på kidsen(kidsen=generationen som kom dit efter oss)? Jag kan ju alltid försöka småsnacka om vad som hänt i veckan, dra en anekdot från festen eller sucka över plugget. Eller nej, jag kan inte göra det där, för jag var inte med.

bosatt på landet, i fel komun fyrtio minuters buss/tågresa från platsen jag ville kalla hem. Jag var aldrig en del av deras vardag, det är därför jag minns alla fikor för dem var väldigt få. Eller nja, de var ganska många, men med varje enskild grupp kan jag räkna dem på nästan två händer. Låter jag bitter, en ensamvargs bekännelser? Inte alls, men i högsta grad ärlig på ett sätt jag annars undvikit att vara. Jag har alltid, nästan, haft gott om vänner. Fler än jag önskat, i många stunder. att säga fel vänner är också att ta i, men vad jag försöker uttrycka är avsaknaden av gruppen. Jag var aldrig en i gruppen, bara en blindtarm som kom och gick när han tröttnat på rycken i benen.

Hemma är där tryggheten vilar och väntar på en. Hemma är platsen du lämnar för att upptäcka världen. Den är inte under stjärnorna, den sitter inte i dina skor. Hemma är platsen du kan sjunka tillbaka på, lägga ner maskerna och bara vara det bleka skal du är undertill.

Nu ska jag gå tillbaka till verkstaden, uppleva och uttrycka intresse. Kanske blir det en ärlig show, kanske blir det mer än så.

Inga kommentarer: