Nej, kvällens inlägg handlar inte om Per Gessle, jag reflekterar sällan över andras framgång men en sak måste jag säga. Gilla det eller inte, men Gessle är populär så rent statistiskt kan han ju inte vara en usel artist? För mycket Botox på sistone kanske, huden känns lite väl spänd för en kille som har all anledning i världen att slappna av. Förövrigt lyssnar jag på honom nu, och planerar inte att byta förän detta inlägget är skrivet.
Så, vad vill jag idag?
Det är sagt som det är sant eller tvärt om, att jag sällan eller inget skriver när jag är i ett förhållande. Detta har sina själ, det främsta är väl att jag oftast kläcker ur mig precis det jag tänker och allt oftare tänker jag saker jag helst inte bör kläcka ur mig. Det är därför jag stammar, gott folk, det är en kort gången övningsprocess där jag försöker lära mig att tänka först, tala sen. Aldrig varit min starka sida, men nog var den en av de charmigare.
Känner mig långt ifrån så produktiv som jag borde vara, känner mig långt ifrån tillfredsställd med att inget göra som jag brukar vara. Att få saker och ting gjort står sällan högt upp på "to-do-before-weekend" listan, jag klarar mig oftast bra med att inte göra ett skvatt. Jag har mina tankar, mina funderingar, fungerar som ursäkter för mitt oseriösa levande, här tar jag upp plats i en lägenhet på 135 kvadratmeter och det står jag för när de uteligga djuren tittar in med frostskadad blick. fine, fuck with me, eller tvärt om. Men nu är mitt förhållande till "bara tankar" inte så bra, jag förhåller mig inte alls till dem. När jag kommer hem vill jag ha hjärndödande tv eller menlösa spel, bygga fort och riva murar, sparka ur skiten och fylla upp med ännu mera piss bara för att döva, döda och dränka socialpsykologins teorier och b-uppsatsens fungerande formation.
Jag trivs bra med att inte göra någonting, ingenting alls. Jag lyssnar inte ens på musik längre, knappt, gyllene tider när det är som värst. Vad händer med mig, inte är det konstigt att jag spyr när jag kommer hem från skolan för Koffman och Baudrillard anspråkar på att jag bör göra så... nej, det gör de inte men något är det som trycker, tränger, fyller ut det ingenting som jag vanligtvis trivs så bra med och gör det oumbärgligt att leva med. Jag kanske bara behöver gå en promenad, istället för att ta ytterligare en femminutrare på balkongen innen jag dövrunkar bort ytterligare en halvtimme.
Jo jag vet vilken månad det är, vilka dagar som just nu passerar, men åren har gått och skuggorna kommer inte tillbaka. Kanske är det själen som gör sig påmind, om att dessa dagar inte brukar kännas rätt och därför trycker den på skalet, bankar och för ett jädra liv i hopp om att jag ska vakna till, räta ut ryggen och göra något annat för att slå ihjäl tid.
Och och och...
Jag skjuter av fler kulor än jag har hjärtan som kan ta emot.
2 kommentarer:
Drick en kopp varmt te, klä dig tätt, ta med dig alla tankar och gå ut på en långsam promenad. En sträcka du inte känner till (det måste ju finnas nån..). Och bara gå, medveten om varje steg, varje knyck iskall luft som går igenom dig. Gå, tänk, bedövas, titta upp då och då. Ett tips du gav mig för mångamånga år sen som jag alltid tar till när det närmar sig kvävande.
Glöm inte bort att ta hand om dig, vad du känner och vill.
Vink från E!
Jag vet, peach, men Norrköping ligger begravt under ett tjockt grått molntäcke, och prognosen viskar som stjärnklart först framme i mars. Men jag ska ta hand om mig, på sätt och vis.
Skicka en kommentar