Förståelse.

Var ska jag börja, för att kunna förklara? Behövs det ens en förklaring, eller är mina handlingar lika glasklara som tunnelns början och slut?

Historien upprepar sig, skrev jag igår. Sa samma sak till T idag när vi råkades utanför föreläsningen. Historien upprepar sig och du vänjer dig efter ett tag, du reagerar inte på samma upprörda sätt när du lärt dig att det inte leder till lösning. En axelryckning är kanske inte heller det bästa sätt att handskas med situationen, men att spräcka skallen i taket framkallar bara onödig smärta jag helst kan vara utan. Smärta är för poeterna som inte vet vad de ska skriva, som behöver ånger och misär för att klottra ner sina mästerverk. Ja, det vet jag också, ibland inbillar jag mig att det var där allt började. Men en sak till som jag lärt mig är att aldrig återberätta en händelse utifrån de perspektiv du bär på idag. Du kommer inte kunna förstå den bättre än sekunden du faktiskt var där. Väl där, igår, var bruset för högt för tankarna att skapa förståelse. Menar jag då att det är menlöst att försöka förstå händelser? Njaa, inte riktigt. Det menlösa ligger i att försöka skapa förståelse, bygga empiri i efterhand. Nu får jag väl hela forskarkåren efter mig men om jag säger såhär; ibland måste man skilja det privata livet från vetenskapen om livet, läran om varandet. Ontologi.

så jag reagerar inte. Jag ber henne vara tyst och inte prata om det, ber henne att inte säga förlåt och inte bygga ursäkter. Jag ber henne förstå att det inte spelar någon roll, om det här och nu inte lever kvar samma känslor, begär, lustar. Kanske finns det ånger som ligger och tynger likt stenar i magen, krossade fjärilar i tjocktarmen som kräver mun-mot-mun, men lägger du istället fokus vid dina positiva känslor, hur känns kärleken nu, då finner du hur ånger löses upp. Kravet är i och för sig att du lever med en människa som inte låter sig styras av vad som hände igår, men jag är en sådan människa. Mitt krav tillbaka, är viserligen att du ska behandla mig lika dant. Men det är ett krav jag inte kan ställa, jag kan bara hoppas att du förstår tyngden i mina handlingar och hur fjäderlätt den lyfter med tiden.

Oräkneliga sidor har skrivits om just min uppfattning, min syn på livets lilla lek, för att skapa förståelse för hur jag är. Ibland vill man inte gräva för djupt i någons garderob men dessa texter ligger på skrivbordet och väntar på att bli lästa. Läs, om du vill vara mig nära. Jag kräver inte att du ska hålla med eller förstå att vartenda sidospår har en mening, jag kräver bara att du har förståelse för den jag är, och accepterar det.

Ny dag, ny vecka. Det blir hela 14 alkoholfria dagar med start idag, annars fixar jag aldrig den där hemtentat. Så tills dess skriver jag nog ingenting mer.

//alex