Det har varit val i Sverige. Jag satt och valvakade med mina rumskamrater, jag har känt hur det har brustit inom mig för det Sverige jag älskar är inte ett land jag vill bo i längre. Men vem är skyldig, om inte vi, som tänker ett steg längre, som klandrar idioterna, men aldrig tar debatten och försöker övertyga dem om vår vision? Det finns självfallet dem som gör det, men jag tillhör de andra.
Men det är inte valet som gör att magen kurrar, för att aptiten svikit. Det är inte en längtan till en ny regering jag möter i morgon, utan en tomhet efter dig. Mina saker står kvar i hallen, i påsar. Jag orkar inte ta in dem, orkar inte sortera och städa undan. Jag frågar ny natt efter svar men den mörka himlen är blek på svar i september. Och orden kommer inte till mig...
och resten skrev jag i ett mail.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar