Junibackar

Idag gav vi sommaren en chans.

Efter att, yrvaken under duntäcket(välkommen tillbaka täcket) konstaterat att vädret inte tillhörde det bästa - som det så sällan gör när jag och baby ska ta oss ann ekbackarna(vilket vi aldrig lyckats med) - bestämde vi oss under(bara) frukosten att ändå sadla cyklarna och erövra vägarna. Baby kokade kaffe medan jag fixade undan disken, i laddade Palmepåsen med filt, termos och plastmuggar, resten skulle vi inhandla på citygross som genialt nog låg(och fortfarande ligger) på vägen. Väl när vi stod i kön i affären vände sig baby mot mig och placerade strategiskt ryggen mot några andra kunder. Jag vet när Neas människokännedom kommer fram, det är något i hennes blick och sätt att dra på munnen.
"De köper likadana mjukisdjur(dvs. barbarpappa barn, en gul och en röd), de är nog handikappade."
Jag gav dem en blick. själv har jag jobbat med handikappade i 8 år, det fanns ingenting hos personerna som antydde att de skulle ha den minsta utvecklingsstörning; förutom de uppstoppade barbapappa barnen. Senare uppmärksammde Nea att de frågade om det gick att slå in varor någonstans, kanske var det en present trots allt. Hur som, det är en av många anledningar till att jag älskar henne.

vi shoppade loss på Jysk, jag och nea kan inte lämna lägenheten utan att gå i åtminstone en affär, idag blev det två. På babyproffset fanns allt det där jag inte hade en aning om att vi behövde till barnet, och självfallet ville jag ha både det ena och det andra. Men jag genomskådar dem, det mesta som säljs skter barnet fullständigt i, ett babis gym med isbjörnsdekorer eller en dum-gung-stol(?) med inbyggd universalkontroll kändes hyfsat onödigt. För att inte tala om alla psykade gåstolar i form av F1 bilar, flygplan, Kongo Kinshasa, my-little-fucking ponny innanmäte etc, som alla krävde 30 AA batterier för att ens rulla.. Jag vet inte, jag kanske genomskådar deras trick men var hittar jag alla de där okomplicerade prylarna som fanns när jag var liten? Som inte ser, ursäkta uttrycket, tattiga ut? Vid sidan av alla dessa prylar med stämpeln "skit nice" på prislappens baksida, finns ett helt hav av skitfulla prylar som man aldrig skulle vilja köpa. Något mellanting existerar inte, eller jo. Det finns enkla, snygga saker utan radioaktiv utstrålning, men då sitter det istället en Björn borg flapp på sidan, vilket höjer priset ytterligare. Så, slutsats? Antigen köper man tattiga, maxade eller enkla märkesprylar. Usch, jag orkar inte ens avsluta detta stycket ordentligt.

Med påsar från jysk och frukt från Grosisten cyklade vi vidare till ekbackarna, där Nea försökte bli vän med fåren. Fåren bedömde att situationen var aningens suspekt, varför erbjuder människohonan oss en näve gräs när vi har hela backen full? Det var ett järvt försök åtminstone, dock betedde sig fåren som svenskar i allmänhet och höll sig på sin kant. Vi plöjde oss fram på en redan upptrampad stig, nådde en topp och drack vårt kaffe i en underbar glänta där solens ljus strilades av trädtopparna. Det föll svalt över oss, jag kunde suttit där hela dagen, kanske halva året, men baby ville till havet så vi fimpade våra frukten och begav oss tillbaka till cyklarna.

Att finna havet var en utmaning, Nea hävdade att det låg bakom Folkhögskolan och jag litade på henne. Vi korsade Marieborg fyra gånger innan vi tillslut fann den där vägen som gick runt. Det var ingen tävling, men vi turades om at ligga först. Min cykel är snabbare än Neas, men Nea är tuffare än mig. Rullar det på lite för snabbt är jag inte den som trampar på, jag trampar snarare bakåt så att jag tappar lite fart. Nea är också tuffare på många tusen sätt och vis, kanske är det för att hon har mod för två just nu. Inte bara höjer hon vapen på bostadsrättsföreningens styrelse - med ett hell inräknat på schemat(för dem) - hon låter inte ett taggtråds besmyckat stängsel stoppa henne heller. I havet fick hon syn på en båtkyrkogård, som dock låg på privat område. Hon klättrade förbi staketet på yttersidan medan jag, med sunt förnuft och en harres hjärta, försiktigt följde efter och gjorde mitt yttersta för att hon skulle följa lag och rätt.

Det är rätt skönt att vara med Nea, hon gör som hon vill och hon gör en hel del hyss och bus också, själv är jag den lille laglydige grabben som motvilligt låter mig dras med på dessa äventyr - som jag i grund och botten tycker är jättespännande. Utan Nea hade jag fortfarande stått och trampat gräset på min sida staketet, och aldrig det på andra sidan. Däremot gillar inte Nea huggormar, och då jag själv slappa se den då jag höll mig på behagligt - lättflytt - avstånd bakom henne fick jag chansen att spela ut min manlighet: "Var är den, ska jag hjälpa dig? hö?" Testosteronet flödar fritt.

Vi cyklade vidare, testade nya stigar, nya vägar, Nea hittade skatter och jag mindes sommaren på guldcykeln. Havet låg nära, spåren var gamla och övergivna. Runt om oss växte ett landskap av industrier, sophögar, havsväxter, slottsruiner, blommor-vi-bara-luktade-på men allt det där, alla vägar vi rullade fram på, vr bara väl arrangerade kulisser. Utan dig, ett par meter framför eller 30 sekunder bakom, hade min dag inte givit mig något nytt.

Sommaren gav oss en chans, och vi tog den.

Vid vattnet fann vi en övergiven - men låst - cykel.