Ny natt, avslut.

Idag står det dagen D i min kalender. D som i "dags-att-gå-till-jobbet". Igår fick jag beskedet att jag inkasserat ett VG på min sista kurs på universitetet, därmed är jag klar efter 3 års studier och i bagaget har jag nu en kandidatexamen. Jag har lärt mig otroligt mycket under mina år vid Linköpings universitet, mitt intresse har väckts för frågor jag aldrig tidigare ställt mig själv, samt att jag fått kunskapen att besvara en del av dem. Vad jag dock lärt mig vid filosofiska fakulteten är att det kan vara så här, men också sådär, beroende på hur man väljer att se på det.

3 år, det var för tre år sedan jag startade bloggen. Jag var grovt emot allt som hette bloggande, med förakt gentemot alla små egosidor på nätet som tyckte än det ena än det andra, men oftast bara dumpade ner bilder på sina senaste inköp och en prislapp nedanför. Själv hade jag alltid skrivit dagbok på nätet, först på Lunarstorm, sen helgon och sist haket. Jag märke dock att ju mindre tid jag spenderade på dessa sidor desto mer var jag i behov av att finna ett nytt forum att skriva på. Det blev bloggen "ny natt", och även om jag inte publicerat så värst många inlägg här under mina tre år så har det alltid varit en plats jag återvänt till när jag tröttnat på mina egna status uppdateringar på facebook.

3 år, jag vill gärna ställa mig frågan vem jag var när jag kom hit och sedan jämföra pojken från igår med den skäggige man jag är idag. För en man har jag nog allt blivit, Man är ingen titel så som Doktor eller producent, för att få kalla sig man behöver man inte skrivit en bok(författare) eller spelat en roll(skådespelare). För att kalla sig man behöver man bara erkänna att det finns för mycket fett över livremmen, ordentligt med hår på bringan och bas i rösten. en man ska gärna ha ett jobb, en familj och en bil också. Där klassificerar jag mig på 1 ½ punkt, men jag jobbar på det. En man ska gärna också ha en kuk, men det är inte nödvändigt, för en man är idag socialt konstruerad, lever du bara upp till förutsättningarna ska det nog gå bra.

Pojken som kom till Norrköping 2008 var nästan en man, han hade skäggväxt och hår på bröstet, bas i rösten och hatt på huvudet. Dessa yttre attribut delar vi, det är inte mycket som hänt på den fronten. Jag tror jag är lite starkare idag, men det går upp och ner. Somliga dagar orkar jag ingenting. Pojken som kom till Norrköping, augusti 2008, hade varit singel sen i februari, det var hans längsta singelperiod sen han var 16. Han var dock inställd på att han funnit sig själv, på sitt pojkrum hemma hos mor där han lyckats ta både körkort och... han var väldigt nöjd med sig själv, Norrköping skulle bli ytterligare nystart i livet, den tredje sen han fyllt 20 för att vara mer exakt. Det skulle inte gå som det gått de andra gångerna, Dekadensen i Motala, isoleringen i Västervik. Norrköping skulle bli något annorlunda. Jag bestämde mig för att avsluta allt gammalt innan jag flyttade, trots det gick jag på en dejt två veckor innan flytt men som tur var fick jag inte upp den. En vecka innan avflytt fick jag också ett jobb erbjudande om en tillsvidare anställning men jag tackade nej. Nej nej nej, jag skulle bort. Norrköping var också en stad jag haft på siktet en längre tid, det var i Norrköping som mamma föddes och innan jag flyttade till Danmark skulle jag raglat gatorna upp och ner, jagad av spårvagnar. Det blev aldrig något Danmark.

På ett studentrum alá 21 kvadrat, med en månadshyra på 3200 riksdaler, centralt beläget, bodde jag mitt första år. Första veckan köpte jag blommor, det var viktigt för mig. Jag hade aldrig ägt blommor, men läst någonstans att blommor gav energi till hemmet. Att jag aldrig haft blommor visade sig tydligt då alla dog, även om jag sparade Cornelia i sin kruka i nästan 2½ år. Jag bestämde mig tidigt för att jag också skulle fortsätta vara singel, en efter ca fyra veckor var jag i ett förhållande som dock(med betoning på dock, dock utan vidare förklaring nu) inte upphörde förrän mars året därpå. Åter singel, nu skulle jag förbli det till... slutet av april, ett förhållande som varade enda till september. i ett växelskede träffade jag en tjej som bara var tänkt att bli några one nights, men på grund av diverse inblandade känslor så blev vi ett par och förblev så fram till idag, och nu sitter vi i en bostadsrätt och väntar unge.

Grabben som flyttade upp hit 2008 vrider sig lustigt och drar sig i skjortkragen. Skulle det verkligen bli såhär? Det var ju inte vad han sökte. 3 år på universitetet skulle bli 3 år av äventyr, inspiration, ett upplägg för en ny roman och ett hundratal välkommenterade dikter på haket. Va ska jag säga, har jag ett svar som kan lugna honom? Ja, under tre år på universitetet har jag faktiskt lärt mig svara på både den ena och det andra, men med erfarenhet från ett nyligen besökt bröllop(David gifter sig, bara så du vet grabben), bör jag inte dricka så mycket och sluddra så mycket utan bara ta det kort och koncist: "Lyckan är inte vad du söker, det är vad du finner."

Och är jag lycklig, efter tre år? Vad jag sökte var inte vad jag fann, men vad jag fann vill jag aldrig mer vara utan. Och till pojken till igår som fortfarande funderar på hur han ska undvika sitt öde vill jag bara säga en sak: Du kommer strula till det, du kommer ha dina fyllor och dina snedsteg och dumt lagda kommenterar och vilsna promenader och krossade vinglas och alá Anna Karenina bråk. Konserter, fikorna, slagen, vänskap och konflikter och aldrig mera vänner men visst går det bra ändå. Du kommer få material till din bok, även om du aldrig kommer att skriva den, men du kommer tillslut önska att tiden jag befinner mig i nu ska komma till dig än snabbare. För visst är det härligt med lite dekad(a)ns, men erkänn att sådana som jag hellre spelar flipper.