stora paket och nya prylar

Solen bränner mig, jag torkar ut. Trots att jag har min bästa sydeuropéskjorta på mig känner jag mig klibbig och äcklig. Det är bara att ta det. På jobbet var det någon som sa nåt i stil med - och du har säkert hört den förr - "man klagar på vintern och sen när det blir sommar så klagar man på värmen, svensken är då aldrig nöjd". Jag är nöjd, jag är nöjd som fan när vädret är bra, vindarna svala och solen lite svag i strålarna. då är jag nöjd. Jag är verkligen nöjd om hösten, speciellt 2006 då hösten höll i sig till december, det var många kvällar på östkustens balkong med vin i Ikeabägare och chilinötter i ärvda skålar. Salut, till hösten 2006, jag hoppas vi ses igen.

våren är också fin...

Idag kom det två stora paket på posten med babystuff. en barnstol till bilen, Nea yrkade på att vi lika gärna kunde köpa en, ifall vi får fler kids. Jag var ett ärva-barn, jag ärvde allt av min syster och mina kusiner. kläder, leksaker, allt jag trodde mamma och ibland också pappa köpt för dyra pengar för att de älskade mig, var egentligen stuff som bott på vinden ett par säsonger. Hur mycket kärlek låg det i det? Jag minns när syrran fick en cd-spelare, det var 91-92 någon gång och jag fick då ärva hennes vinylspelare. Great, jag hade alltid önskat mig en, jag hade två skivor jag kunde spela+alla som syrran samlat på sig. Mina var Mora träsk och My little ponny och skuggtjuven. Fantastiskt, jag kunde lyssna på dem hur ofta jag ville. Jag var jätteglad, men, det var ju ärvt, och visst ville jag egentligen ha en cd-spelare.

Det kom sen en dag, 1993, det var höst(och jag vet detta, för mr. music nr9 hade precis trillat ner i brevlådan och på den fanns det en e-type låt som hette set the world on fire, som jag lyssnade mycket på då :)). Mamma kom hem från jobbet, och jag tror hon hade med sig en present till Anniella, ja något var det, något som fick henne att säga att:"Ja, men så kan du ta den hon har nu." Jag var åtta år och blev rasande. en rasande åttaåring pylar med båda ögonen, grimatiserar och ser allmänt ful ut i sina röda, torra kinder. Ja sa att jag tyckte det var orättvist, att jag bara fick ärva och ärva och att Annie fick nya prylar. Mamma sa inget, hon gick bort till sin väska och plockade upp en påse. I påsen låg det en bärbar cd-spelare. Mamma hade köpt den till sig själv, så att hon kunde lyssna på musik på tåget till jobbet. Hon sa att jag fick den...

Jag fick jätte dåligt samvete, jag har fortfarande dåligt samvete. Jag upplevde, när jag var liten, att min mamma inte hade så bra med pengar. Det kanske hon hade, jag vet inte, jag minns också när jag fick den där vattenpistolen. En SUPER BAZOOKA, årets vattenpistol, 350 spänn. Alla i kvarteret fruktade mig, deras superchockers(?) hade inte en chans. Jag sprutade ner hela världen, inget stod i min väg, jag var kung... men det hade sitt pris. Vi var hemma hos mormor, det hade varit vattenkrig hela dagen och jag hade haft en gammal "ärvd" pistol som läckte mer på en själv än den sprutade på någon annan. I ett verkligt krig hade jag varit död direkt. Jag surade, hade sur unge minen, dvs skitful. Så när mamma kom för att hämta mig tjatade, surade, och tillslut åkte vi ner till leksaksaffären och jag fick välja ut vilken vattenpistol jag ville. jag ville ha SUPeR BAZOOKA, och den fick jag. Därefter tjatade jag på mamma att vi skulle åka tillbaka till mormor så jag kunde leka lite vattenkrig innan vi skulle åka hem. Det gjorde vi. Jag rusade ut ur bilen och in på toaletten och fyllde på pistolen. Under tiden hörde jag hur mamma kom in. Hon gick in in köket och pratade med mormor, jag vill minnas att hon sa något om att "det där var månadens sista pengar" eller "kan jag få låna lite" eller "vi måste nog spara"... jag minns inte exakt vad hon sa, men jag minns känslan av skuld. Jag bad aldrig mer om en vattenpistol, SUPER BAZOOKA var vid min sida i nästan 10 år. Jag tror att den fortfarande ligger på mormors bakgård, inte lika skinande gul, orange och lila som då, men ändå den mest värdefulla vattenpistolen någonsin.

Jag hade en bra barndom, jag hade världens bästa mamma och det har jag fortfarande. Det kanske var lite surt att ärva alltid(inte alltid, jag fick faktiskt en hel del nya prylar, om än att jag inte fick leka med dem jag fick av pappa(modellbilar, radiostyrda segelbåtar, modellflyg etc.)) men idag kan jag se tillbaka på det där och känna att de jag hade i min närhet gjorde sitt bästa, sitt yttersta för att jag skulle ha det bra. Och man blir aldrig nöjd, inte ens om hösten 2006, men det viktigaste är att - och med risk för att låta som min vän Tim som skriver bloggen kärlekens vagga - är att man älskar varandra. I mer, än bara brev.

...i paketet låg också en babysitter jag hade sönder på 20 sekunder samt en babygunga.