sitt upp

Den är tillbaka, den där ilskan i min röst. Är det för få tillfredsställda begär, är det lediga dagar som kommer, är sig olika och aldrig kommer åter? Det kan vara både det ena och det andra, hur som helst vill jag få göra mina menlösa sit-ups ibland om så bara för min egen skull, inte för kroppen eller beachen -12 utan för min..

Och du sa att du inte gillar musik, du ber mig stänga av när solen tränger in genom illa pustade fönster, det skär sig sådär illa och avslöjar fettfläckar på köksbordet. Ingen fara, jag torkar av, till tonerna av ingenting. Jag älskar musik och jag tycker såhär;" varför är det alltid den som vill lyssna på musik som får vika sig för den som inte vill, i respekt? Varför är det alltid den som vill se på tv, vill dansa, vill sjunga på stranden, konversera, som får vika sig för den som vill ha lugn och ro? Kan inte respekt vara omvänt, du får respektera att jag dansar här, att vi känner för att hångla utanför entrén, att jag har ett intressant samtal med min bordsgranne. Gillar du inte läget får du leta upp en lugnare plats. Eller kan vi turas om, idag stängde jag av musiken och i morgon går du ut ur rummet.

Det är en fin dag, du har rätt. Och pinnarna har hängt i förrådet alldeles för längre, jag har verkligen sett fram emot att ta med dem ut och slå bort några timmar. Sen bråkar vi, över sit-ups, och istället ligger vi på var sitt håll med en dumburk och skriver medan värmen tränger ner i våra ben och löser upp våra muskler. ett par sit-ups om dagen kanske inte gör någon nytta för starke mannen men att gräla över dem är mer förödande.

hur som, inatt drömde jag att jag fick chansen att se något jag alltid velat se, men av respekt för integritet valde jag att se bort. Jag får väl fler chanser, och guld bleknar väl inte?