Är det kroppen som börjar ställa in sig på att inte längre endast ställa sig själv till freds? Varför vaknar jag innan klockan 8 en ledig måndag, så satans värd att sovas bort? Tanken hade inte slagit mig förrän R. droppade en kommentar i näven på mig. Är det här biologiskt betingat? Jag, den store följaren av socialkonstruktivismen(jag är internetrasisternas hatobjekt nr. 1, totalt lurad och hjärntvättad av de svenska universiteten och kulturmarxismen. Men vet ni vad, jag kan plocka isär också er, ni fick inga tjejer och inga jobb, ni känner att det finns en brist på manlighet hos er, en brist som ni inte känner själva, men som tydligt syns i reflektionen som finns där i alla förbipasserandes blågröna ögon(för det är dessa som dömer ut er, och det är där ni hämtar ert förrakt...kanske, det finns säkert fler skäl), har jag drabbats av något som hör naturvetenskapen till? Bah, dummaste jag hört. Om du hört min syn på liv, Idéen om liv, så skulle du förstå att för mig finns det ingenting som är heligt. Ingen känsla som är oberörd av din omgivning.
Jag har väl bara drabbats av inflytandet hos min otroligt morgonpigga partner. Uppe strax innan tuppen, väcker självmordskänslor hos den flitiga myran(såg honom, lyfte foten och fäste honom på undersidan av strumpan med en smäll), solen sträcker på sig, kämpar för att hinna ikapp, men katten nystar in ljuset i sitt garn.
En espresso på stan, och en vindlande lång promenad på insidan av ögonlocken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar