Väntan på Liv är slut

Jag borde skrivit för en vecka sedan, har inte förmått mig att göra det bara. Jag satsar på att uppleva nu, inte berätta, ej heller få det bekräftat, att väntan på Liv äntligen är över. Ny natt väljer att presentera det senaste stjärnskottet på himlavalvet. Stjärnprinsen och solkattens dotter, den än så länge vilsna månreflektionen Liv. Kunde jag älska, mer än jag älskar nu? Jag har aldrig varit så ensam, sen jag träffade dig. Jag skriver mer en annan natt, i morgon ska jag jobba och då lämna Liv för första gången. Det känns redan som en omöjlighet, men det ska nog gå med lite tur, så det blir böner och uppskavda knän framför fru Fortunas bänkpalats inatt. Kasta in lite tur åt Dottern min också, ett knippe eller två.

Och stjärnorna blöder av avund, till mig som få stå henne så nära.