Nu har jag lämnat mörkret på nynatt och skapat en ny blogg. Den nya adressen är aolheden.blogspot.com .
Det är en formell blogg, uppdelad i tre olika kategorier under vilka jag publicerar olika sorters text. Dagboken blir det mest formella, här finns inte plats för något utsvävande, det är rakt på sak gällande min vardag och skrivs mest för min egen skull och en och annan släkting som undrar vad jag har för mig så långt hemifrån. Kritikern plockar fram gallan och häller den över både meningsmotståndare och idioter som befinner sig på samma sida som mig, jag kritiserar också olika tv-program och pågående skvaller. Ett och annat inlägg med kritik riktat mot mig själv kommer nog också dyka upp. sist men inte minst; drömmaren! Där fortsätter jag i samma tonläge som här på nynatt. Där finns inte plats för någon realism eller korrekt återgiven skildring av vardag, där finns bara det yttersta av det innersta som måste få lov att tränga ur porerna och in i meningar som kräver sin rätt att stå under yttrandefrihetens beskydd.
Det här är ett avsked. Det kan hända att jag mot odds, återvänder till nynatt om några år. Då ska allt gått åt helvete. Därför blir det inget kärt återseende varken för dig eller för mig. Därför är detta ett avsked. Jag öppnade bloggen när jag flyttade till Norrköping och började studera på universitetet. Jag skrev inte lika flitigt som jag gjorde när jag skrev dagbok på de olika communitys jag gästat genom åren, men jag försökte fylla ut raderna de nätter då allt var svårt.
Tre år på universitetet skulle bli tre svåra år. Det blev de väl, men inte dramasvåra utan snarare skitsvåra, med den ena kraschade relationen efter den andra och med vänner i mängder till bara ett fåtal kvar. Av dem hade jag de flesta redan innan jag började plugga. Det blev tre år som inte alls slutade med en enkel biljett till Köpenhamn, jag blev kvar i Norrköping och bor med min flickvän och dotter(en sådan blev det också) i en 2½ på några 60 kvadrat. Jag är nöjd, lycklig, visst känner jag att vinden och dofterna lockar på mig när jag går ut och andas, men jag känner mig också gammal och trogen. En hund som gjort det bekvämt för sig, jag ser en framtid men jag har inte samma drömmar längre, mina förstahandsprioriteringar ligger inte på att göra karriär, rädda världen eller slå igenom. Jag vill bara göra min dotter lycklig, ge henne allt och möjligheten att välja själv(efter visst inflytande av sin fader, förstås). Visst hoppas jag väl att en dag få ge ut en bok, bygga en välbesökt utställning, rädda världen från en demon av omänskliga proportioner, men det är inget jag behöver göra nu. Nu... just nu beöhver jag ansöka om föräldrapenning, vilket kan bli svårt då jag fortfarande pluggar(lite distanskurser, för skoj och nyttas skull)...
Tänka sig, så här lätt glider inte orden på nya bloggen, nynatt har ett visst inflytande på mig.
Men jag måste säga adjö. Skriver jag bra, mår jag sämre. Ett gammalt koreanskt ordspråk, vill jag minnas. Jag mår inte dåligt nu, men jag har en ryggtavla upptryckt i ögonvrån som vägrar tala till mig. Jag önskar hon gjorde det enklare för mig, jag önskar jag inte gjort det så svårt för mig. Drömmen om att göra rätt, slutade i ett uppvaknande efter för många fel. Förlåta, sa Maria, men aldrig glömma. Nej vi glömmer aldrig, inte ens sommarkyssarna i regnet.
aolheden.blogspot.com
Glöm inte, men förlåt mig.
