Jag känner en flicka som drömmer, som vågar se mer än här och nu. Jag ser allt som rör sig framför mina ögon, men jag rädds för att titta bortom horrisonten. Alltid lika skraj för morgondagen. Jag beundrar dig, som vågar planera ditt liv i detalj, som drömmer om storköp och villa volvo vovve. Det är inte så att jag misstror att jag någonsin kommer hamna där själv, men att se det framför mig skrämmer bort nuet. Jag kan inte lova dig att vi någonsin kommer drömma om samma saker, men låter du tiden rulla på ser du nog att vi kommer nå samma mål.
Och skivan rullar på repeat, snacka om att stå still.
I'll let you down, kanske inte charmigaste låten att bränna bort sista vardagen men grå dimma täcker hustakets toppar och var det ljus kom det ur mina hörlurar.
Perioden är här, jag undrar om den kommer med musiken eller med drömmarna. hörlurarna spelar roll, åtminstone, det är jag säker på. Drömmen var av sitt ocharmigaste slag, det var lång bord på långbord uppställt och K. bar sin bröllopsklänning, men festen var för dig men du var inte där. En skål skickades runt bland gamla bekanta, en skål med krämigt sockrad glass. Jag var sugen, men när den nådde fram till oss gav R. mig ingen chans att undvika konfrontationen. De gamla bekanta tog parti och bara K. var på min sida, men hon velade. Vänner eller vänner, det svåraste av val. Jag var skyldig, mer än jag jag kunde betala, och det var inte pengar. Jag ville sticka därifrån, men jag stannade och försvarade mig mot argument jag inte hade svar på. Jag önskade att du var där, för det var för din sak de bråkade, och bara du kunde styra av det. Men du låg tio fot i vertikal riktning, och skulle inte komma upp. Ut, på bakgator jag aldrig gått förut, bort från den sterila lokalen som andades kyla, där knytnäven inte var långt bort. Slåss för din skull, aldrig för min egen.
Jag vaknar, och vill berätta, men du kollar facebook. Jag kan inte klandra dig, vem bryr sig om den inte fick vara med? Jag vet en kille från Örebro som brukade lyssna, men jag har inte sett honom sen 2006. Han har barn idag, och har det nog bra. Läkare till flickvän, och ett hjärta förvridet rött.
Jag skjuter blankt mot fasaden, önskar mindre skam och mera skratt. Det får inte påverka, det har jag alltid sagt, påverkad det är det fel. Då rubbas balansen, någon rycker undan pallen och björnen på sin boll rullar iväg mot säker bur. Det kan vara känslans fel, den kan ha med annat att göra, det behöver absolut inte ha med felande händer och tankar att göra. Prästerna onanerar också i smyg, varför införde de egentligen syndbegreppet. Jag vill dig aldrig illa, kom ihåg det, aldrig.
