Jag är tillbaka i pluggträsket, fast på en mer light nivå. Ett par kurser på distans, tänkte jag, kunskap om kommunikation är vad jag saknar. Många jobb som intresserar mig vill ha både producent och kommunikatör i ett; i tuffa tider får man spara in på personal. Så jag signade upp mig på två webdesignkurser, varav den ena visae sig vara mer omfattande än jag uppfattat den(Bristande kommunikation från Kristianstad högskola). För övrigt skulle den vara på svenska men all litteratur är på engelska, samt att läraren är engelskspråkig Inget fel på min engelska, vill jag gärna hävda, men jag har inte tiden att sjunka ner i ordbokslitteraturen igen.
Den andra kursen jag läser parallellt just nu är skriftlig kommunikation. Min första tanke var att: "det här är en kurs som passar mig" och kursen kontrade med sin första inlämningsuppgift som innebar att skriva ett referat. Ett referat, tänker ni, hur svårt kan det vara för någon som skrivit fyra uppsatser på universitetet och bokstavligen vältrat sig i referering de senaste tre åren? Nu krävs det en liten historielektion: Anledningen till att jag inte fick MFVG i svenska A var att jag misslyckades fatalt med att skriva ett referat. Mitt referat var till och med längre än den ursprungliga texten. Jag ryser än idag när jag tänker på Evas tårfyllda ögon när hon tvingades underkänna mig, twice(andra gången blev det ännu längre). Idag borde ett referat vara enkelt, jag borde fixa det på en halv eftermiddag, men det faktum att uppgiften hette "skriv ett referat" gjorde att ordpulsen stannade upp och allt jag lyckats formulera i mitt "skoluppgift 1.docx" är en samling stödord och en medioker inledning, som hämtad ur en kolumn av Ronny Sandal. Inget illa om Ronny, jag har bara läst en kolumn som han skrev för fyra-fem år sedan och jag blötte ner den med min nu världskända galla av metallspån och havrefran.
Om ett par månader börjar också två kurser till, en till i webb som jag troligtvis kommer hoppa på istället för att avsluta den jag redan påbörjat(BIIIPÅLÄÄR grad 2), samt en till kommunikationskurs vars kurslitteratur jag redan köpt hem och begravt mig i. Bäst I text heter boken och den är skriven av Tomas Dalström. En mycket bra handbok om man vill lära sig tekniken för att skriva säljande texter. Vad kursen heter har jag helt glömt bort, men det var något med kommunikation och entreprenörskap.
I övrigt går livet vidare som farsa. Mina prioriteringar är annorlunda, det är inte lika viktigt att... och där skulle det ha kommit ett exempel men vad jag kan komma på är allt, det mesta känns oviktigt. Jag knegar vidare inom vården, fick 2½ månads vik som nu är över men det gav klirr i kassan och jag är en duktig kossa så jag vet hur man sparar; har man levt på csn de senaste åren är det inga problem. Att göra av med pengar ger mig bara ångest, så jag undviker helst alla onödiga inköp. Därmed inte sagt att jag inte gör inköp som är sämre, men för mig nödvändiga.
Men livet som pappa, fan jag har en tendens att glida bort från ämnet. Nea skriver om livet som mamma varje dag i sin blogg, fyra tusen bilder på Liv ligger redan ute på nätet och fler lär det bli innan hon lär sig säga stopp - och juridiskt sätt kan hindra oss. Själv är jag inte lika verbalt sammanfogad för att berätta hur det känns, hur det går eller vilka framsteg Liv gör och vilka insikter jag själv kommer fram till. Jag behöver inte känna mig annorlunda, de flesta män är nog som jag, vi pratar inte om det och vi bloggar inte om det. Men jag har alltid varit själens skribent, ändå kommer jag inte på något som inte låter krystat. De flesta vet nog hur jag avskyr krystade texter, speciellt de som producerats av egen hand. Anledningen till att jag inte skriver om Liv, och läs nu noga, är att jag helt enkelt inte skriver om Liv. För att förtydliga, det finns ingen anledning. En dag kommer jag nog fylla ett par sidor om min avkomma, men fram till idag har jag inte haft lust... dock har jag stor lust att avbryta här och ta ett tillbakablick i bloggen så att jag inte säger emot mig själv nu. Något bakom vänster öra hävdar bestämt att jag skrivit.
Strax innan liv föddes, eller ens var känd som ett embryon, började jag skriva i en bok. Tanken var att jag varje dag skulle skriva ner ett minne, boken var tänkt att hittas av min avkomma på vinden när de rensade ut sin gamefars dödsbo. Jag mer än mindre slutade skriva i den efter det att Liv blivit ett ryckte som studsade fram mellan fyra väggar på himmelstalundsgatan. Jag undrar var den boken tog vägen, jag vet att jag skrev i den när Nea låg och hade värkar, ett par timmar innan vi ringde sjukan och sa "bred plats, vi ska sätta Liv till världen". Nea visste inte då att vi skulle döpa henne till Liv, ingen av oss visste att det skulle bli ett flickebarn heller, men jag hade haft planer sen premiären av Armagedon att min framtida dotter skulle heta Liv... Liv eller Charlemange, men jag vet fortfarande inte hur det senare ska uttalas(spela roll, vi skulle ändå kallat henne Charlie).
Något som refleterades tillbaka mot mig när jag såg mig i spegeln här om kvällen var ett ansikte jag inte kände igen. Det är sällan jag tar mig tid till att se mig själv i spegeln - och nu menar jag se och inte bara kolla om frillan ligger rätt. Förr - det hände väl åtminstone ett par gånger om året, efter någon jättetabbe som bara kunde räddas av dramatik och poesi - så betraktade jag ofta mig själv i spegeln. Ibland tycket jag att grabben på andra sidan glaset var sjukt ful, i andra lägen blev jag nästan kär. Igår; jag kände inte igen mig själv. Det var som om spegelbilden åldrats 5-6 år på bara ett par veckor, utan att berätta det för mig. Jag testade prata högt för mig själv men också rösten lät som en främling för den som sitter på insidan av panngloben och lyssnar efter svar - en hårdnackad jävul i svart kostym. Jag släckte lampan och smög mig ut för att fråga vad det är som hänt, men det var en molnig kväll och allt jag gick och la mig med var än fler insikter om att odödligheter håller på att rinna av mig. Men jag fick en dotter, och glad är jag.
Stefan Sundström - Alla ska i jorden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar