Idag föll regnet som en grå aska över stan. Jackorna fick pälskragar och de djur som tappat sin satt huttrande under broarna och förbannade sig över sin klimatanpassade natur. Själv stod jag i ett fönster på sjätte våningen med en skållad het kaffe i pappmugg och letade med blicken över skvallertorget, ner längs Västgötegatan, bort förbi bergsbron och vidare dit där Kungsgatan kröner sig till last-standing-emperor-of-nothing. Känner igen mig, ibland.
Det satt en flicka på bänken utanför Ica, helt stilla när världen rusade förbi och jag försökte dikta ihop en dagdröm, skriva lite okänd historia för mig själv medan jag väntade på att lakejerna i grupp 1 skulle dyka upp. Men allt som kröp upp i mitt skapandecenter var en sång Om Johnny som fick ett råd av kristus att inte ligga i, slappna av och vänta på frälsning. Jag funderade på att skriva ner den, de första raderna var faktiskt någerlunda genialiska, men jag tappade som vanligt lusten. Lusten, diskuterade lusten med mig själv häromdagen, men en kopp fruktte på en soffa av avsliten hud. Svart, undrar vilket djur. Jag kom fram till att det inte handlar om att jag inte kan skriva längre(ni som känner mig är också bekanta med mina svackor), de handlar mer om att jag inte har någon lust. Får inte ut samma förnöjda känsla längre, det räcker med att dra en halvtaskig runk på kvällskvisten eller kasta bort timmar med ett menlöst spel jag ändå aldrig klarar utan fusk. Sen kan jag sova lugnt...
*fund...*
Fast jag kan ju inte sova, ligger och vrider mig i timmar och letar efter mening på de tomma ytorna i min säng mätt till 90cm. Jag sover som bäst när jag skrivit ner några rader, fått ur mig några taskigt formulerade åsikter och tankar. Fast, nej diskussionen fortsätter. Jag är helt överens med mig själv att jag faktiskt inte har lust att skriva, att jag kan men inte vill för det... ah, för det leder bara till återvändsgränder eftersom jag aldrig avslutar något längre. Inget med textinnehåll i alla fall. Böckerna ligger halvlästa, snyggt poserande på nattduksbordet så att folk ska tro jag jobbar mig igenom... nej, inte folk, så att jag ska tro att jag jobbar mig igenom något gammalt ryskt mästerverk. Suck, självlögnen är ett större faktum än jag först trodde. Sanningen däremot - som om det fanns någon, vi låtsas nu att det gör det - är väl den att inget av det här är så pass enkelt att det går att förklara på ett par bloggade rader som inte en jävel orkar läsa ändå. Jag tror alla människor trycker ctrl+f, skriver in ordet sex och dyker inget upp bläddrar de sig vidare till nästa blogg. Måhända att de söker på sitt egen namn också, synd för dem och mig då att jag aldrig använder mig av namn i min blogg. Det handlar inte om att jag inte vill hänga ut någon, bara det att jag vill lämna sanningen öppen för självkonstruktion. Go ahead, write your own truth.
Jaha, vad blir det av påsk då? Alla andra åker hem men jag har som vanligt supit upp dem lika frekvent som alltid. Drog 600 spänn från mina fallande fonder(risk 5, röd lampa lyser game over) i tron att jag klarar mig på det. Det gör jag, men pengarna är inget problem. Jag behöver underhållning, i bättre form än den jag levt mig igenom de senaste veckorna. No offence friends, dagen på taket och i parken och framför scenen där dundertåget smällde av årets bästa konsert var självklart givande, men jag behöver något mer.
Shoot me and call me Barbara säger (19:47):
Har du laddat med ägg och fjädrar? (Det enda jag lärt mig förknippa till påsken, är det inte väldigt onödig helg?)
Alex... säger (19:50):
Vadårå, det var ju helgen vi knackade fast snickaren vid korsen och byggde grunden till världens största religion, krig och förföljelse. viktigt att fira, jag har bytt ut fjädrarna mot spikar och ägg mot plankor. tänkte jag skulle hänga på väggen och spela övergödd martyr medan jag låter några tonårsflickor dricka upp min sprit och förnedra mig med tuchpennor.
Kvällens musikaliska rekomendation är x point enemy, ett lokalt band från min barndomskammare; Sölvesborg. X point enemy leverar rock precis som jag vill ha den. Rena toner, smutsig attityd och klockrena texter. Skulle nog aldrig säga det högt, men jag beundrar Alex(sång/gitarr) för hans lyriska förmåga. Jag kan bara försöka göra det han lyckas med, sen om om allt han gör är ren copyrightstöld vet jag ingenting om men det rör mig inte i ryggen. Jag har följt X point enemy i flera år, enda sedan de kallade sig Stoneheart och körde misfits och metallicacovers(vilka har iofs inte gjort det?), och alltid diggat deras material(även om jag måste erkänna att en del av deras tidigare dängor tappat sin plats i min playlist). Fast de har ändå tre riktigt bra låtar som jag har i min mp3-spelare, vilka jag lyssnar på nästan varje dag, och vad jag förstått är nya låtar på G. Väntar med spänning och hoppas jag får se dem igen någon dag.
Shoot me and call me Barbara säger (20:09):
Är det sex man är ute efter, får man ibland nöja sig
Shoot me and call me Barbara säger (20:09):
med det man får
Det satt en flicka på bänken utanför Ica, helt stilla när världen rusade förbi och jag försökte dikta ihop en dagdröm, skriva lite okänd historia för mig själv medan jag väntade på att lakejerna i grupp 1 skulle dyka upp. Men allt som kröp upp i mitt skapandecenter var en sång Om Johnny som fick ett råd av kristus att inte ligga i, slappna av och vänta på frälsning. Jag funderade på att skriva ner den, de första raderna var faktiskt någerlunda genialiska, men jag tappade som vanligt lusten. Lusten, diskuterade lusten med mig själv häromdagen, men en kopp fruktte på en soffa av avsliten hud. Svart, undrar vilket djur. Jag kom fram till att det inte handlar om att jag inte kan skriva längre(ni som känner mig är också bekanta med mina svackor), de handlar mer om att jag inte har någon lust. Får inte ut samma förnöjda känsla längre, det räcker med att dra en halvtaskig runk på kvällskvisten eller kasta bort timmar med ett menlöst spel jag ändå aldrig klarar utan fusk. Sen kan jag sova lugnt...
*fund...*
Fast jag kan ju inte sova, ligger och vrider mig i timmar och letar efter mening på de tomma ytorna i min säng mätt till 90cm. Jag sover som bäst när jag skrivit ner några rader, fått ur mig några taskigt formulerade åsikter och tankar. Fast, nej diskussionen fortsätter. Jag är helt överens med mig själv att jag faktiskt inte har lust att skriva, att jag kan men inte vill för det... ah, för det leder bara till återvändsgränder eftersom jag aldrig avslutar något längre. Inget med textinnehåll i alla fall. Böckerna ligger halvlästa, snyggt poserande på nattduksbordet så att folk ska tro jag jobbar mig igenom... nej, inte folk, så att jag ska tro att jag jobbar mig igenom något gammalt ryskt mästerverk. Suck, självlögnen är ett större faktum än jag först trodde. Sanningen däremot - som om det fanns någon, vi låtsas nu att det gör det - är väl den att inget av det här är så pass enkelt att det går att förklara på ett par bloggade rader som inte en jävel orkar läsa ändå. Jag tror alla människor trycker ctrl+f, skriver in ordet sex och dyker inget upp bläddrar de sig vidare till nästa blogg. Måhända att de söker på sitt egen namn också, synd för dem och mig då att jag aldrig använder mig av namn i min blogg. Det handlar inte om att jag inte vill hänga ut någon, bara det att jag vill lämna sanningen öppen för självkonstruktion. Go ahead, write your own truth.
Jaha, vad blir det av påsk då? Alla andra åker hem men jag har som vanligt supit upp dem lika frekvent som alltid. Drog 600 spänn från mina fallande fonder(risk 5, röd lampa lyser game over) i tron att jag klarar mig på det. Det gör jag, men pengarna är inget problem. Jag behöver underhållning, i bättre form än den jag levt mig igenom de senaste veckorna. No offence friends, dagen på taket och i parken och framför scenen där dundertåget smällde av årets bästa konsert var självklart givande, men jag behöver något mer.
Shoot me and call me Barbara säger (19:47):
Har du laddat med ägg och fjädrar? (Det enda jag lärt mig förknippa till påsken, är det inte väldigt onödig helg?)
Alex... säger (19:50):
Vadårå, det var ju helgen vi knackade fast snickaren vid korsen och byggde grunden till världens största religion, krig och förföljelse. viktigt att fira, jag har bytt ut fjädrarna mot spikar och ägg mot plankor. tänkte jag skulle hänga på väggen och spela övergödd martyr medan jag låter några tonårsflickor dricka upp min sprit och förnedra mig med tuchpennor.
Kvällens musikaliska rekomendation är x point enemy, ett lokalt band från min barndomskammare; Sölvesborg. X point enemy leverar rock precis som jag vill ha den. Rena toner, smutsig attityd och klockrena texter. Skulle nog aldrig säga det högt, men jag beundrar Alex(sång/gitarr) för hans lyriska förmåga. Jag kan bara försöka göra det han lyckas med, sen om om allt han gör är ren copyrightstöld vet jag ingenting om men det rör mig inte i ryggen. Jag har följt X point enemy i flera år, enda sedan de kallade sig Stoneheart och körde misfits och metallicacovers(vilka har iofs inte gjort det?), och alltid diggat deras material(även om jag måste erkänna att en del av deras tidigare dängor tappat sin plats i min playlist). Fast de har ändå tre riktigt bra låtar som jag har i min mp3-spelare, vilka jag lyssnar på nästan varje dag, och vad jag förstått är nya låtar på G. Väntar med spänning och hoppas jag får se dem igen någon dag.
Shoot me and call me Barbara säger (20:09):
Är det sex man är ute efter, får man ibland nöja sig
Shoot me and call me Barbara säger (20:09):
med det man får
2 kommentarer:
Fan vad roligt att höra att du varenda dag låter dig försvinna in i den ondskefulla världen av X Point Enemymusik. Törs man fråga vilka låtar det är som du lyssnar på?
Det är stocked up och barbewire gentlemen och pitbull exp...
Enda låtar jag har, sen jag lånade ut er skiva och aldrig fick igen den.
Skicka en kommentar